Svalor

 

När jag simmar följer svalorna med. En svala dyker bredvid mig och fångar en fluga. Så kommer en till, och ännu en. Vilken känsla att simma tillsammans med svalor. Jag tänker först att de är flyttfåglar hemifrån. Men så kan det inte vara. Det är sommar hemma nu och svalorna bygger bon. Så de här kommer från nåt land söder om ekvator, kanske Namibia eller Sydafrika. 

 

Min pappa gillade fåglar. Han funderade på varför fåglarna alltid är unga. Vi ser dem bygga bon och föda upp sina ungar. Men de gamla småfåglarna, var finns de? De som dör av ålder eller fågel-åkommor? Det hittade han aldrig något svar på. Jag tror egentligen att det mer var en filosofisk fråga för honom. Han hade säkert kunnat hitta svar i någon ornitologisk bok om han velat.

 

Nu kommer en vävare! De guldgula trastliknande fåglarna bygger hängande bon, helst i stora kolonier i ett enda träd. När ungarna har flugit ut ramlar de gamla bona ner på marken. Vävarna hämtar strån, långa blad från de palmliknande träden runt bassängen. De plockar bladen och så flyger de till sitt bygge och väver.

 

Svalorna här, precis som hemma, flyger lågt eftersom regnet närmar sig. Vi är i regnperioden som betyder skyfall, ofta på eftermiddagen och natten. Och molnen gör att jag inte lika lätt bränner mig på ryggen när jag simmar. Jag har valet att sky antingen solen eller myggorna. Trots ihärdiga solkrämer som utlovar 50, känns det ändå bättre att utmana myggorna. De dyker dåligt och jag är snabb med handduk och kläder.

 

Svalorna flyger under den lilla bron över bassängen. De är otroligt skickliga. Konstnärer i sin precision. Måste mycket övande till, tänker jag. En gång var det en liten fågelunge som övade just vid bassängens kant. Mamman lockade och lockade från muren på andra sidan. Till slut tog ungen några små steg och flaxade med vingarna. Ner i vattnet. Mamman ropade. Ungen försökte och försökte och blev allt tröttare. Jag hämtade en vakt med en håv som fick upp ungen. Jag vet inte hur det gick sen. Om den klarade sig eller om en falk tog den.

 

Falkarna cirkulerar. Det ser ut som om de jagar i flock. Jag vet inte så mycket om fåglar, men falkarna cirklar och cirklar över samma område och så dyker de. Snabbt och effektivt.

Svalornas byte tas lika effektivt. Blir mat till hungriga ungar. 

 

I Nigeria finns en liten by som blivit en fristad för svalor. När de kommer flygande, antingen det är vår eller höst, samlas de i byn. Här skyddas de av människorna och fångas inte i stora nät, som så ofta på andra platser. I byn finns kunskap om varifrån just den gruppen svalor kommer som kommer flygande från just det hållet. Människa och svala.

 

När jag går upp efter simturen slutar svalorna att komma. De verkar gilla vågorna som skapas runt mitt skvalpande. Vilket samspel. Jag hjälper svalor i jagandet efter föda! Sant eller inte, vad spelar det för roll. Känner mig ändå utvald, som en i livets kugghjul. I samspelet vi alla är en del av. Poetiskt och vackert.