Jag vill visa det som är fint i Nigeria!

Uttalandet kommer från Aino Ternstedt: kvinnan som i mer än 40 år har arbetat och levt i Lagos. Konstnären, företagsledaren och entreprenören som med en aldrig sinande energi har satsat sin kunskap och sitt engagemang på att hjälpa och skapa en framtid för de som har fått minst i början av livet: de handikappade barnen. Men Aino har gjort så mycket mer. Hon har startat och drivit sin egen butik. Hon har uppmuntrat unga nigerianska konstnärer och gett dem en möjlighet att visa fram sin konst i butikens galleri. Hon har varit en röst för dem som inte haft någon egen i samhället: barnen. Och ändå var hon inte alls intresserad av barn i början!

Från Göteborg till USA

Som ung utbildade Aino sig till textilkonstnär på Slöjdföreningens skola i Göteborg. Så fick hon ett stipendium och reste til Kalifornien i USA. Där träffade hon sin blivande man Gabriel Oni-Okpaku som studerade måleri vid Stanford University. Då Gabriel, som också hade en juridisk utbildning, ville flytta hem igen till Nigeria följde Aino med. Tillsammans startade de en butik i Lagos 1975. Butiken sålde avancerad Hifi-utrustning, importerade möbler och annat som man annars inte kunde få tag på i Lagos på den tiden. Bara två år senare dog Gabriel, och Aino blev ensam med allt ansvar för affärsverksamheten. Ändå var det aldrig något alternativ för Aino att flytta hem igen till Sverige. Det var i Lagos hon hade sitt jobb, sina vänner och sina kontakter. Så hon stannade och fortsatte verksamheten.

Butiken i Lagos

Då Nigeria införde stränga importförbud på en mängd varor var beslutet att ändra butikens inriktning inte så svårt. Nu blev det i stället ett konstgalleri som både sålde konst men också konsthantverk. Och 2015 kunde Quintessence Gallery fira 40 år med obruten verksamhet: en imponerande bedrift inte minst med tanke på att galleriets chef och grundare Aino i själva verket aldrig känt sig som en typisk affärskvinna.

Quintessence Gallery jobbar i dag aktivt tillsammans med konstnärer och konsthantverkare. Man arrangerar utställningar, evenemang och boklanseringar och har haft flera «artists in residence». Nigerianska konstnärer har fått ett utställningsfönster både i Lagos men också genom utbyte med Sverige. Också svenska konstnärer har getts möjlighet att komma till Nigeria. Aino själv får utlopp för sin kreativa ådra i butikens verksamhet. Hon får energi av att jobba med det hon gillar för som hon säger så får det inte vara tråkigt! Butiken säljer konst, böcker och bruksföremål. Man har en egen hemsida där det går att beställa varor på nätet. Och det anordnas regelbundet utställningar och olika evenemang i  butikens ljusa lokaler, allt för att skapa och upprätthålla allmänhetens intresse för butikens och galleriets verksamhet. 

Just den utåtriktade verksamheten har blivit ännu viktigare efter flytten från de ursprungliga lokalerna. I 38 år, från 1975 till 2013, hyrde Quintessence Gallery lokaler i Lagos äldsta och mest fashionabla shoppingcenter. Fortfarande kan Aino uppleva att det kommer in besökare som med glädje berättar om då de som barn först köpte glass i shoppingcentrets glassbar och därefter gick till Ainos galleri. Nu gäller det att få allmänheten att hitta till de nya lokalerna, och att få dem att återvända.

Varje barn en gåva

På 1990-talet gick affärerna väldigt bra, men Aino började bli trött på att bara vara affärskvinna. Hon ville göra något annat. Framför allt ville hon ge något tillbaka till detta land som gett henne så mycket. I Nigeria har Aino fått möjlighet att utvecklas på ett sätt som hon inte tror att hon skulle ha fått någon annanstans. Så föddes idén om att starta en adoptionsstiftelse. Egentligen var inte Aino särskilt intresserad av barn. Hon hade så mycket annat att hålla på med. Men så mötte hon barn utan en egen röst, barn med speciella behov som ingen riktigt såg, handikappade och föräldralösa barn. Stiftelsen fick namnet Ebunolowo Foundation. Namnet Ebunolowo betyder «En gåva från Gud». I Nigeria får alla barn ett namn som betyder något, förklarar Aino. ”Varje barn är en gåva och när du har mött några av dessa barn som inte har det bra så glömmer du det aldrig.”

Aino har egentligen inte mycket erfarenhet med svensk byråkrati, men hon har känslan av att det faktiskt är lättare att få saker gjorda här i Nigeria. Man behöver inte göra särskilt mycket för att det ska märkas, för att det ska få en verklig effekt. Det gäller att hitta kontakter och så kan mycket hända ganska fort. Visserligen finns det byråkrati här också. Aino har flera gånger blivit inkallad till polisen och andra myndigheter för att förklara vad stiftelsen håller på med. Visst är det mycket papper och visst kan det kännas tungt att behöva trampa upp stigarna på nytt så snart det kommer en ny guvernör i en delstat. Men Aino är inte den som sitter och rullar tummarna.

Just de personliga kontakterna är något Aino poängterar. Det gäller att få folk att få upp ögonen. Då kan allt hända. Många gånger har det ändå varit krångliga vägar fram till ett bra adoptionsbeslut, men  ”ordet omöjlig finns inte i vårt ordförråd!” Och motivationen är stark: det är alltid barnet som är i fokus och möjligheten för att barnet ska få ett bättre liv.

Eruobodo House – home for the special children

Efter hand gjorde sig en ny fråga gällande: vad händer med de barn som inte kan adopteras, eftersom inget land godkänner adoption av handikappade barn? Vem för deras talan? Vem hjälper dessa barn så att de kan bli självständiga vuxna? Vem ser att de handikappade barnen också kan bli en resurs för samhället? Barnhem har traditionellt sett bara varit förvaringsanstalter. Aino ville att det skulle vara annorlunda: hon ville ge de speciella barnen ett riktigt hem. Så startades The Eruobodo House. Aino är ordförande i stiftelsen och tillsammans med de anställda har hon byggt upp ett hem för omkring trettio barn. Eruobodo House fokuserar på barnens individuella behov och talanger. Alla får skolgång och har samma status som i en storfamilj med många syskon med Mummy Grace som den självklara mittpunkten. Målet är att alla hemmets barn en dag ska kunna klara sig själva, men att de alltid ska ha sitt hem i Eruobodo House.

Ainos världar

Hur hänger då dessa Ainos två världar ihop, frågar jag. Och hur hinner hon med allt? Ja, det ska ju vara två åtskillda verksamheter, men det går inte helt att skilja dem åt. Aino styr allt från sitt kontor i galleriet och hennes hjärta finns med i båda verksamheterna. Ett exempel på växelverkan är konstnärer som skänkt konstverk till galleriet där all förtjänst från försäljningen gått oavkortat till barnhemmet. För naturligtvis behövs det pengar. Barnen måste ha mat och kläder. Huset behöver ses till, och el och vatten kostar. När ungdomarna som är studenter kommer hem til Eruobodo House på loven så får de hjälpa till, precis som i vilken familj som helst. En av dem har till exempel utbildat sig till elektriker så nu fixar han alla kontakter i huset. Så alla bidrar på sitt sätt till gemenskapen.

Det fina i Nigeria

Huset är byggt med hjälp av donationer och Aino är alltid på jakt efter sponsorer. Ett speciellt exempel på en donation är mannen som besteg Kilimanjaro och via sponsorer lyckades få i hop en stor summa pengar som gick till barnhemmet. Det finns verkligen mycket fint här i Nigeria. I nyheterna hör vi oftast bara om korruptionen, om oljan och om terroristerna.  Men det fina finns. Framför allt finns en vänlighet och en vilja att göra något för landet. Det är det som motiverar och inspirerar Aino och hennes kollegor. Och det att det aldrig får vara tråkigt!